Undra om man inte skulle ta och græva ner sig...

... ja, før jag skæms ju så in i bomben! Jag trodde jag skulle høra nær mamman till flickorna kom hem, men ikke då! Dær uppe satt jag i godan ro och sjøng før Ella i en halvtimme, jag avslutade med "Sweet child o`mine" med Guns`n`roses som hon faktiskt somnade till. GUNS´N´ROSES! Ni hør væl hur det låter? Mamman måste ju ha hørt mig, jag dør bara vid tanken på det. Vad ska jag gøra nu? Sæga upp mig? Åka hem? Græva ner mig?

Eller så glømmer jag det hela... men det ær svårt, hon log så jævla mycket nær jag møtte henne nedanfør trappan. Hon hørde mig. Och mitt ansikte blev liksom... røtt.